Foto: Roger Nielsen
"A-slutspel i morgon gubbar, Nu börjar turneringen. Söndag är Åstorps dag" stod det i mitt massutskicket till grabbarnas mobiler. Klockan hade precis slagit läggdags och kvällen var lördag, lördagen då vi tog oss vidare med båda lagen. Ett par goa svar kom men ett svar stack ut extra mycket: "Måndag är Åstorps dag". Just måndagen skulle bli speciell, en riktigt bra dag faktiskt...
Skön sömn, go hotellfrukost och efterföljande samling i Gothia Towers entré. Måndag morgon var här, vi hade väntat så länge på just den där dagen. Semifinal mot Stockholmslaget Älvsjö, ett lag som enligt uppgifter presterat väl under höstsäsongen. Lagom möra i benen efter den sköna segern mot JIK kvällen innan begav vi oss mot Landala. Kortare samling, skönsång(?) följt uppvärmning i redskapsrummet. Planen var att leverera en gemensam prestation där bolltempo, initiativ och effektivitet skulle genomsyra matchen, vi var redo. Direkt numerärt underläge som avklaras galant. Pengar tillbaka i form av PP och där hittar Adam Niko som dundrar in ledningsbollen. Stort bollinnehav, motståndare med respekt kommer in åt bollen och trycket mot motståndarkassen är konstant. "-Jag lovar att den sitter nu". Patenterad frislagsvariant från vänster hörn, Fabbe hittar Niko som smäller in dagens andra. Vilt jubel. Motståndarcoacherna försöker med olika formationer och intensiv coachning. Pang. 3-0 när Niko är schysst och serverar Fabian tillbaka i höga slottet. Paus. Andra akten rullas av. Niko kostar på sig att bränna en bra slagen straff i stolpen, Erik får visa prov på goa räddningar i holken och kniper ytterligare en nolla. Fyran fullbordar slutresultatet, exemplarisk spelvändning där Niko lirar fram Fabian till öppen bur. Final!
Lisebergshallen, inmarsch och nationalsång - nationalsång? Vi var tvungna att öva i omklädningsrummet, ingen skönsång där inte. Günther var med oss. Vilken lirare, vacker som få. För motståndet stod Jönköpings "lillebror" Hovslätt som starkt tagit sig till final från andra halvan. Ett fysiskt spelande lag med skottstarka lirare. Vi hade bestämt oss att vinna och det fanns inte ens uns tvekan eller osäkerhet. Just idag var vi starka. Första tekningen vinns och jublet från Å/k Ultras satte direkt prägel på matchen tillsammans med frenetiskt tutande. Hovslätt ställer upp 2-2-1 vid halva och vi försöker direkt söka de sårbara ytorna i slottet. Tiki-taka spel på riktigt hög nivå där bollen går som på räls mellan grabbarna. Halv spelvändning med växellöp, Hovslätt kommer snett i försvaret och Niko sticker in bollen till Fabian som kommer i ekvatorlöp. Boom. 1-0 och vild glädje vid klacken. Tvåan kommer relativt omgående. Återigen är det Fabian som pangar dit den kliniskt, pass Victor. I detta moment spelar vi innebandy på allra yttersta nivå, det är en fröjd att som coach bara stå och njuta. 3-0 kommer och Fabian fullbordar sitt äkta hat-trick. Niko spelar en kross upp till Pontan som tickar vidare ner till Fabbe. Innan paus kommer ytterligare ett PP och återigen får vi se båge av Fabian och släpp till Pontus som nyper dit den otagbart, fantastiskt. Gothia Cup final och 4-0 i paus. Pokalen kändes nära.
Andra och turneringens sista period blir en transportsträcka mot seger. Vi defilerar hela vägen in i mål trots att Hovslätt står upp bra och försöker skapa nerv. Reduceringen kommer men Pontus får sista ordet trots allt. Ett identiskt PP-mål där Fabian trampar in och släpper ut. Avslutet är perfekt. Vi segrar i en utav de största turneringarna och vi presterar max när det gäller. Jag kan fortfarande inte släppa den underbara känslan av att inte kännas behövd. Att stå i båset och inte behöva tillföra ett endaste dugg. Grabbarna bestämde sig, dom vågade vinna och dom våga lita på sin kunskap. Jag är så stolt, stolt över vår juniortrupp där P18-killarna bidrar med energi och skratt. Stolt över att få tillhöra Sveriges bästa lag, just denna måndag är vi det tillsammans.
Jag vill tacka samtliga för en go helg i Götet. En seger är alltid en seger men den här helgen vann vi så mycket mer, en förening i medvind där vi stöttar varandra, gammal som ung. En förening som berör och skapar känslor. En förening man vill tillhöra, oavsett roll och funktion. Och framförallt tack till mitt lag. Grabbar, ni är bannemej sjuka i huvudet. Haha.
Signerat
Christian Hägerström
Tillsammans är vi starka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar